Om boken: år / På en fuktig kväll stannade tre bilar vid byggnaden av ministeriet för statlig säkerhet. Gömd av nattens dimma och mörker gick generalissimot från den senaste militärhistorien upp till kontoret för ministern för statssäkerhet, överste general Abakumov. Vikten av frågan han tog upp var ett system för vetenskaplig design förseglat med tio tryckta ark och märkt "tophemligt". Den andra rangens kommissarie, med hänsyn till sin position och erfarenhet under hela kriget, arbetade hårdare på det än Beria gjorde på atombomben. Århundradets utveckling väntade på den högsta signaturen. Vädret på de tomma gatorna i huvudstaden inspirerade landets Allsmäktige, en sorglig poetisk stämning, förhöjd trötthet, hindrade inte hans långvariga vana att ha den nödvändiga koncentrationen, när statens intressen krävde hans underskrift, det var hans signatur som skapade och bevarade alla framsteg som staten behövde. Han själv, för länge sedan förvandlad till bojor och den ständiga spänningens last, tvingades bära en jämn, aldrig tröttsam världshemlighet, bakom vilken gömde sig en liten del av universum, där frihet och sanning, som en hammare och skära, var oroligt uttråkade i hörnet av den röda banderollen.